Vad kan du göra?

De vanligaste argumenten för troféjakt är att den skyddar naturen och vildjursstammarna, att verksamheten är laglig, att det är frågan om en jakttradition, att verksamheten har betydelse för den lokala befolkningen och samhällsekonomin samt att troféjakt minskar olaglig jakt.

Inget av argumenten är hållbara. Därför är informations­spridning det centrala sättet att argumentera mot troféjakten.

Skydd av natur- och vilddjursstammar

Den vanligaste och mest luckrativa jaktformen i Sydafrika är troféjakten som idkas främst av utlänningar. Oftast betyder troféjakt att man på ett begränsat privatägt område skjuter av människor uppfödda vilda djur som har levt i fångenskap. Detta känner kunderna, alltså jägarna, nödvändigtvis inte ens till eftersom de inhägnade områdena kan vara mycket stora.

Ifall gården kallar sig Game Reserve betyder det inte nödvändigtvis att man inte skulle idka troféjakt på stället, trots att namnet syftar på naturskydd. Endast i nationalparker (National Park) är jakt alltid förbjudet, men också där kan det förekomma tjuvjakt. Endast 6,8 % av Sydafrikas jordareal är nationellt skyddade områden.

Ifall gården kallar sig sanctuary, m.a.o. djurskyddshem, men djuren tillåts föröka sig eller de framavlas eller säljs, är det inte frågan om ett seriöst skyddshem för djur.

I seriösa naturskyddsprogram undviker man så mycket som möjligt kontakt med djuren så att de inte vänjer sig vid mänskan. Mänskans närhet är naturligtvis stressande och obehaglig för vilda djur.

Det är också bra att veta att särskilt gällande lejon behöver den vilda djurstammen i Sydafrika inget mänskligt ingripande – annat än att deras habitat skyddas och att de lämnas ifred.

I avsikt att undvika inavel av djurstammarna på gårdarna stjäl man vilda djur från naturen. Efterfrågan på riktiga vilda djur för jakt växer också hela tiden. Detta p.g.a. att troféjaktformen som kallas canned hunting har på senaste tid fått negativ uppmärksamhet. Med troféjakt skyddar man givetvis inte den vilda djurstammen.

Djur som är framavlade och omskötta av mänskan har inget naturskydds­värde. Det är en grym affärsverksamhet vars följder för naturen och vilddjursstammarna kan ha oförutsägbara konsekvenser.

Troféjaktens laglighet gör den inte berättigad

Troféjakten är laglig i Sydafrika. Den är förbjuden endast i Uganda, Ruanda och Zambia. Att den är laglig gör dock inte verksamheten etiskt hållbar. Att döda för nöjets eller spänningens skull har inga moraliska grunder.

Det är omöjligt för Sydafrika att själv få slut på troféjakten eftersom kunderna är främst utlänningar. Ifall jägarna inte kan ta troféerna med sig till sitt eget hemland minskar troligen troféjakten betydligt eller slutar helt. Därför är ett importförbud av troféer en väg att lösa problemet.

Traditionell jakt och tjuvjakt

Den traditionella jakten grundar sig på att man skaffar sig föda och dödar endast den mängd som behövs. Som en jämförelse kan nämnas att det inte är ovanligt att en familj på landsbygden i Sydafrika endast dödar en ko eller en get under hela året för föda.

Den lagliga troféjakten har inte minskat på tjuvjakten, tvärtom har tjuvjakten ökat inom alla jaktformer. Den olagliga tjuvjakten kan inte stoppas med troféjakt som idkas av utlänningar eftersom tjuvjakten och benhandeln sammanbinds med troféjakten.

Jaktens berydelse för den fattiga befolkningen

År 2012 besökte nio tusen utländska jägare Syd-Afrika och lämnade efter sig ca 126 miljoner US-dollar. Troféjakt och med den sammanbunden annan verksamhet är en lönsam och professionell affärsverksamhet. Detta betyder dock inte att samhällsekonomin eller den lokala och fattiga befolkningen skulle ha någon nytta av den – för att inte tala om de vilda djuren eller naturen.

Enligt en undersökning som Lejon koalitionen (The African Lion Coalition) gjorde år 2013 betydde troféjakten som mest endast circa en procent av bruttonationalinkomsten och dess andel av turismomsättningen var mindre än två procent.

Av affärsverksamhetens inkomster är det under tre procent som går till det lokala samhället. Nyttan av troféjakten går till de lokala gårdsägarna, inte till samhället som en helhet. Faran är att affärsverksamheten börjar sprida sig till övriga länder i Afrika. Det finns tecken på detta redan i Zimbabwe, Moçambique och Namibia.

Vad annat kan du göra?

– Kom med eller stöd Troféfritt EU -arbetsgruppens verksamhet.

– Var i kontakt med beslutsfattare både i ditt land och EU.

– Gör ett offentligt ställningstagande.
– Berätta för dina vänner och bekanta varför vi finländare ska fordra ett importförbud av troféer.

– Tala med ungdomar och berätta om hur man kan försäkra sig om att man inte deltar i den grymma affärsverksamheten.

– Diskutera saken med jägare. Man kan tänka sig att alla finska jägare vill låta bli att understöda troféjakt och till den sammanbunden verksamhet.

– Diskutera också med resebyråerna. Du skall inte nöja dig med svaret att de har någon från den lokala befolkningen som granskar stället och verksamheten. Be om preciseringar baserat på den faktainformation som du hittar här.

– Vänligen meddela oss ifall du känner till någon förening, organisation eller resebyrå som ordnar troféjakt- och/eller resor för att sköta vilda djur.